Lighthouse är ett ljusevenemang som genom konsten sätter fokus på det fördolda. Landskrona Foto bjöd in konstnären Jonas Liveröd att i text filosofera över mörkret och ljuset som förutsättningar för varandra.

’Och Gud sade: Varde ljus.’

Lika plötslig som ljusets uppkomst i Bibeln, lika abrupt var upptändningen av den tyske elektrikern August Natterers medvetande då han en aprildag 1907 utan förvarning drabbades av en bländande intensiv uppenbarelse. Natterer kämpade efteråt med att försöka beskriva vad han upplevt. Orden som kom ur honom var osammanhängande, men inte desto mindre intensiva:

”Jag såg en vit fläck i molnen så oerhört nära — alla moln stannade av — och den vita fläcken gav sig av och stod hela tiden som en tavla i himlen. På samma tavla eller duken eller scenen blinkade bilder förbi, snabba som blixten följde de varandra, ungefär 10 000 på en halvtimme … Gud själv inträffade, häxan, som skapade världen — mellan värdsliga visioner: bilder av krig, kontinenter, minnesmärken, slott, vackra slott, hela världens prakt — men allt detta synligt genom överjordiska bilder. De var åtminstone tjugo meter höga, tydliga att se, nästan lika färglösa som fotografier … Bilderna var uppenbarelser av domedagen.”

Ingenting blev sig likt för Natterer efter detta — återstoden av sitt liv tillbringade han på mentalsjukhus. Han gjorde en teckning av händelsen som skildrar när det obarmhärtiga ljuset drabbade honom — hans ögon avbildas vitt uppspärrade, utan möjlighet att värja sig.

Ljuset är för oss människor både smärtsamt och välgörande, trygghetsskapande och förintande beroende på plats och sammanhang. Blicken är det sinne som inte kan klara sig utan ljuset. Känsel, smak, hörsel — alla fungerar i de mörkaste av rum. Men ögat behöver ljuset.

I min släkt bär vi på en så ovanlig ögonsjukdom att den i alla generationer endast kallats Onda ögat, ända tills en ögonspecialist under min barndoms åttiotal slog fast att det rörde sig om Cogans dystrofi. Sjukdomen gjorde mig helt blind i perioder, vilket naturligtvis var en skrämmande upplevelse. Men lika mörkt som det totala mörkret var, lika magiskt var det första tillfället när ögonen ömtåligt öppnades och åter släppte in den första strimman av suddigt ljus.

Den som kör bil på natten ser ibland djur som överraskat fångas i strålkastarnas sken. Djuret tittar upp på oss och dess ögon lyser starkt. Anledningen till fenomenet är att många nattaktiva djurs näthinnor backas upp av ett reflekterande lager som kallas ’tapetum lucidum’ — ljusets väv. Redan de gamla grekerna hade lagt märke till denna "eld" som lyser i djurens ögon. Det måste därför ha verkat naturligt att dra slutsatsen att ögonen på något sätt måste innehålla eller avge ljus. För filosofen Platon var det mystiska ämne som utsändes av ögat en slags mild visuell eld som flödade ut ur pupillen och rörde vid föremål.

Den brittiske vetenskapsmannen Isaac Newton ville på sin tid förstå ögats lins, ljuset och färgerna som skapades. För att testa sin teori stoppade han in en grov nål bakom sin egen ögonglob och grävde runt för att se hur synen påverkades. Lyckligtvis fick Newton behålla sin syn och kom att skriva det första moderna verket i ämnet, det år 1704 publicerade ’Opticks — A Treatise of the Reflexions, Refractions, Inflexions and Colours of Light.’

Trots sin skenbara komplexitet är det mänskliga ögat faktiskt ganska enkelt jämfört med ögonen på några av våra avlägsna släktingar i djurriket. Det är i första hand våra hjärnor som gör jobbet i att omsätta de rätt enkla signalerna från ögat till den komplexa värld vi upplever att vi ser. I människans fall förvandlas ljuset av de tre receptorer som skapar vårt färgseende. Ju fler färgreceptorer desto omfångsrikare spektrum av ljus och färg. Det lilla kräftdjuret mantisräkan har sexton färgreceptorer och hur den uppfattar världen är svindlande svårt för oss att förstå. Dess spektrum av seende innefattar även det som kallas osynligt ljus, något vi människor bara kan fantisera om. I vårt fall är ljus ett måste för blicken. Men även mörkret är nödvändigt för våra ögon.

I bondesamhället kurade man skymning. Tiden mellan dag och kväll, som även kallades tussmörker, var den tid då mörkret långsamt tog över från dagen. En tid när blicken vande sig vid natten, men också en tid på dygnet man inte skulle röra sig ute, när andra varelser var i rörelse och det var svårt att urskilja vad som var vad därute. En upplevelse av det övernaturliga och främmande.

Ljus och mörker, dunklet och upplysningen. Två sidor av såväl vårt seende som vår upplevelse av vår existens. Likt August Natterers brutala metafysiska möte med det stora ljuset kan det vara på sin plats att avsluta med ett nästan lika existentiellt möte med mörkret. När astronauten Gus Grissom på sextiotalet återinträdde i atmosfären i sin rymdkapsel kommenterade han för åhörarna på jorden vad han såg. Rymdfararens replik ger oss en ödesmättad bild av världen: ”Solen kommer häråt, men egentligen är allt jag kan se bara mörker.”

Utställningar

Huurre

Joonas Tikkanen, Otso Vartiainen, Tuomas Norvio och Petra Kytölä

”Huurre” (finska för rimfrost) interagerar starkt med Konsthallens arkitektur, de platsspecifika ljusförhållandena och skulpturparkens ljudlandskap. Byggnaden samverkar med omgivningens ljus året om. Ljudlandskapet som omger byggnaden pulserar stadens dagliga liv…

Untitled Lantern Pieces

Johan Österholm

En klar januarinatt 1994 skakades Los Angeles av en kraftig jordbävning som orsakade omfattande strömavbrott vilket mörklade stora delar av södra Kalifornien. Miljoner människor upplevde plötsligt ett nattligt mörker som blivit alltmer sällsynt sedan den första elektriska…

Lights Left On

Rosie Barnes

I barndomen inpräntades för Rosie Barnes och hennes syskon vikten av att aldrig lämna ljuset på i ett rum som stod tomt. Orsakerna var enkla och tydliga — det var slöseri med pengar och resurser. Hon följer än idag denna barndomsregel, det är fortfarande problematiskt…

Program

21/10/30, kl. 19—21

Invigning

Upplev konsthallen och den omgivande skulpturparken i helt nytt ljus. Under kvällen får ni chans att träffa konstnärer och samarbetspartners bakom projektet och höra om tankarna kring konceptet. I konsthallen visas ljus och ljudinstallationen ’Huurre’ (finska för rimfrost) av Joonas Tikkanen (FI), Otso Vartiainen (FI), Tuomas Norvio (FI) och Petra Kytölä (FI). Verket interagerar starkt med Landskrona Konsthalls arkitektur, de platsspecifika ljusförhållandena och skulpturparkens ljudlandskap. Byggnaden samverkar med omgivningens ljus och ljud, dag som natt — likt en levande organism som andas mitt i skulpturparken. I Konsthallsparken visas ’Untitled Lantern Pieces’ av Johan Österholm (SE) och på Järnvägsgatan ’Lights Left On’ av Rosie Barnes (GB). På Landskrona museum/Kasernplan visas en ljusinstallation.

21/12/07, kl. 18—19

Att vänta på det oundvikliga: berättelser från havet

Möt fotografen och konstnären Lotta Törnroth i ett samtal med bibliotekarien Annika Liljengren om hennes verk och att använda litteratur för att skapa berättelser. Lotta Törnroth är konstnär och arbetar med fotografi, text, skulptur och akvarell. I hennes verk bearbetas teman som havet och döden, hon använder sig av litteratur för att skapa sina berättelser. I Törnroths första fotobok ’Att vänta på det oundvikliga: berättelser från havet’ (2014) har hon vid sidan av sina fotografier använt sig av boksidor från skönlitterära böcker där havet skildras. Våren 2019 publicerades Törnroths andra fotobok ’Imaginära öar’. Boken utspelar sig i Nuuk, Grönland, där Törnroth är på ateljévistelse. Innan resan dit läser hon Märta Tikkanens bok ’Storfångaren’, som utspelar sig i Grönland, och den kom att påverka vistelsen starkt.

Plats: Landskrona Stadsbibliotek

22/02/15, kl. 18—18:30

Bokcirkel: Stjärneborg av Alexandra Coelho Ahndoril

Den sista april 1584 står Stjärneborg, Tycho Brahes underjordiska observatorium färdigt på ön Ven, mitt i Öresund. Det räknades som ett av sin tids stora underverk. Men lika mycket som det gav sin skapare ära och berömmelse, gav det honom avundsmän. Alexandra Coelho Ahndoril debuterar med denna gripande och tankeväckande roman om längtan och fåfänga, om makt och maktmissbruk. Men också om dem som kom i andra hand, familjen som valdes bort när Tycho Brahe försökte göra sig evigt ihågkommen redan som levande.

Plats: Landskrona Stadsbibliotek
Anmälan

22/03/14, kl. 18:30—20

Bokcirkel på Ven: Stjärneborg av Alexandra Coelho Ahndoril

Den sista april 1584 står Stjärneborg, Tycho Brahes underjordiska observatorium färdigt på ön Ven, mitt i Öresund. Det räknades som ett av sin tids stora underverk. Men lika mycket som det gav sin skapare ära och berömmelse, gav det honom avundsmän. Alexandra Coelho Ahndoril debuterar med denna gripande och tankeväckande roman om längtan och fåfänga, om makt och maktmissbruk. Men också om dem som kom i andra hand, familjen som valdes bort när Tycho Brahe försökte göra sig evigt ihågkommen redan som levande.

Plats: Vens bibliotek
Anmälan

22/03/15, kl. 18—19:30

Bokcirkel: Pappan och havet av Tove Jansson

Muminpappan går och drömmer om äventyr och författarskap. För att få inspiration tar han muminfamiljen med sig ut till en liten ö med en stor fyr. Men äventyret blir inte som familjen hade tänkt sig. Ön och fyren långt ute i havet visar sig vara en vild och enslig plats. Tove Jansson hade en väldigt mångsidig karriär, men mest känd är hon som skaparen av Mumin. Under Janssons levnadstid publicerades Mumin-berättelserna som romaner, bilderböcker och serier, och fram till nu har de översatts till ungefär 50 språk.

Plats: Landskrona Stadsbibliotek
Anmälan

22/04/18, kl. 18:30—20

Bokcirkel på Ven: Fyrvaktarna av Emma Stonex

Cornwall, 1972. På nyårsafton lägger en båt till vid fyren på otillgängliga Maiden Rock, en klippa mitt ute i havet. Men ingen kommer för att möta båten. Inne i det låsta fyrtornet hänger kläderna på sina krokar och bordet står dukat — men de tre fyrvaktarna är spårlöst försvunna. Fyrens alla klockor har stannat på 8:45. Tjugo år senare har Helen, Jenny och Michelle fortfarande inte fått några riktiga svar på vad som hände deras män i fyren. Men när en författare dyker upp i byn för att gå till botten med mysteriet får de en chans att berätta sin sida av historien. Hemligheter kommer upp till ytan och sanningar förvandlas till lögner när vi lägger pusslet om fyrvaktarna som försvann och deras sista tid i tornet. Emma Stonex bor i Bristol med man och två döttrar. ’Fyrvaktarna’ är den första boken hon skrivit i eget namn.

Plats: Vens bibliotek
Anmälan

22/04/19, kl. 18—19:30

Bokcirkel: Mot fyren av Virginia Woolf

Mot fyren är ett porträtt i miniatyr av en familj, med det är också ett porträtt av livet självt, om vad tiden och historien gör med människors drömmar och förhoppningar, och en hyllning till det som består. Virginia Woolf (1882—1941) föddes i London. Tillsammans med sin man Leonard Woolf grundade hon det kända förlaget Hogarth Press och deras hem i Bloomsbury blev centrum för den intellektuella så kallade Bloomsburygruppen. Woolf debuterade 1915 men fick sitt genombrott först med ’Jakobs rum’ 1922. Hennes böcker utmärks av en känslighet och en alldeles egen, utsökt stil med rik bildfantasi. Woolfs romanteknik var nyskapande och hon var en av de första att utveckla en inre monolog. Med sina klarsynta analyser (’Ett eget rum’ med flera) kom hon att påverka kvinnorörelsen i många länder.

Plats: Landskrona Stadsbibliotek
Anmälan

22/05/16, kl. 18:30—20:30

Bokcirkel på Ven: Pappan och havet av Tove Jansson

Muminpappan går och drömmer om äventyr och författarskap. För att få inspiration tar han muminfamiljen med sig ut till en liten ö med en stor fyr. Men äventyret blir inte som familjen hade tänkt sig. Ön och fyren långt ute i havet visar sig vara en vild och enslig plats. Tove Jansson hade en väldigt mångsidig karriär, men mest känd är hon som skaparen av Mumin. Under Janssons levnadstid publicerades Mumin-berättelserna som romaner, bilderböcker och serier, och fram till nu har de översatts till ungefär 50 språk.

Plats: Vens bibliotek
Anmälan

22/05/24, kl. 18—19:30

Bokcirkel: Fyrvaktarna av Emma Stonex

Cornwall, 1972. På nyårsafton lägger en båt till vid fyren på otillgängliga Maiden Rock, en klippa mitt ute i havet. Men ingen kommer för att möta båten. Inne i det låsta fyrtornet hänger kläderna på sina krokar och bordet står dukat — men de tre fyrvaktarna är spårlöst försvunna. Fyrens alla klockor har stannat på 8:45. Tjugo år senare har Helen, Jenny och Michelle fortfarande inte fått några riktiga svar på vad som hände deras män i fyren. Men när en författare dyker upp i byn för att gå till botten med mysteriet får de en chans att berätta sin sida av historien. Hemligheter kommer upp till ytan och sanningar förvandlas till lögner när vi lägger pusslet om fyrvaktarna som försvann och deras sista tid i tornet. Emma Stonex bor i Bristol med man och två döttrar. ’Fyrvaktarna’ är den första boken hon skrivit i eget namn.

Plats: Landskrona Stadsbibliotek
Anmälan